Inför matchen mot England så hade Sverige inte förlorat mot engelsmännen sedan 1968, ett mycket imponerande facit och faktiskt det bästa av alla länder. Tyvärr är sviten nu bruten efter att svenskarna föll mot hemmalaget med 1-0. Det blev alltså ännu en borta förlust för Hamréns svenska landslag, den sviten sträcker sig nu till 4 borta matcher utan vinst, två i kvalet och nu träningsmatcherna mot Danmark och England.
Den engelska segern var aldrig riktigt hotad och alla annat än engelsk vinst hade varit oerhört rättvist. Det var faktiskt närmare 2-0 än en svensk kvittering och med lite bättre fokus så borde engelsmännen ha gjort både 2 och 3-0. Sverige spelade mycket bättre än mot danskarna men fortfarande så är anfallsspelet under all kritik, det skapas inte tillräckligt många riktigt farliga chanser. En oerhört oroande sak är bristen på samspel mellan Zlatan och övriga offensiva spelare, det klickar helt enkelt inte. I andra halvlek när Zlatan blivit utbytt skapade Sverige de mesta chanserna. Här har Hamrén ett jätteproblem att fixa innan nästa års em-fest. Ett alternativ vore kanske att flytta ner Zlatan ett snäpp så han kan möta mer boll och spela med Elmander som toppforward.
England däremot imponerar, vinst mot Spanien och nu även mot Sverige. Defensiven ser mycket stabil ut och de spelar lite som Italien, göra mål och stänga igen. Även offensiven känns bra även om såklart Rooney är en världsklassspelare som kan avgöra matcher på egen hand. De unga spelarna imponerade i landskamperna exempelvis Phil Jones från Manchester United.
För Capello går det åt rätt håll och han fick nog en hel del bra svar från landskamperna. Hamrén däremot har en hel del frågetecken som måste lösas till nästa sommar, annars blir det ett kort svenskt deltagande
Adam Edvardsson